Ett fungerande avloppssystem är lika viktigt för en stad som ett fungerande elnät. Dessvärre är avloppssystemen, särskilt i större städer som Stockholm, betydligt svårare att underhålla än elnätet, som ju endast för ren el ut till hushållen och inte för med sig några biprodukter. I avloppet kan vad som helst hamna, och rören går inte bara till utan även från husen. Sett till hur många avlopp som är kopplade till en stads avloppssystem, och hur slarviga vi generellt är med vad som hamnar i avloppet, är det inte så konstigt att det blir problem.
Tänker inte på helheten
Många verkar tänka att det inte kan ha någon betydelse vad en enskild individ spolar ner i toaletten eller i diskhon, och glömmer helt principen om ”många bäckar små…”. Eller så är man medveten om vad man gör men väljer att strunta i det för bekvämlighetens skull. Men skräp och fett som hamnar i avloppet orsakar stora problem, eftersom så många slarvar.
Särskilt fett skapar stora problem i avloppssystemen. Fett från tallrikar och förpackningar som diskas av och fett från matlagning, till och med stekfett och frityrolja som hälls rakt ut i avloppet. När fettet kommer ner i de kalla avloppstunnlarna stelnar det och fastnar på tunnelväggarna, vilket till slut orsakar igensättning. Anställda på ett reningsverk i Stockholm vittnar om fettklumpar som tar dagar att spola bort.
Krav på fettavskiljare
Vad privatpersoner gör i sina hushåll finns det dock inte så mycket man kan göra något åt. Däremot har alla kommuner i Sverige sedan en tid tillbaka krav på att alla fastigheter där det pågår livsmedelshantering i större skala måste ha en så kallad fettavskiljare installerad. En fettavskiljare sätts mellan det egna avloppet och det kommunala avloppssystemet. Den fungerar enligt principen att fett är lättare än vatten, och således stiger till ytan om vattenflödet stannas upp. Fettavskiljaren stannar således upp avloppsvattnet och tar han om det fett som stiger till ytan. Med jämna mellanrum rensas fettet ut och tas om hand och maskinen spolas helt ren. Om en fettavskiljare sköts om regelbundet är den ett mycket enkelt och bra sätt att bidra till en bättre boendemiljö i städerna. Om den å andra sidan inte sköts om ordentligt kan den orsaka problem.
Otrevlig lukt
Folk som regelbundet passerar Gullmarsplan, en knutpunkt i lokaltrafiken i Stockholms södra delar, har de senaste åren tvingats utstå en allt annat än angenäm lukt som gjort det närapå omöjligt att vistas i centralhallen. Olika teorier har förts fram om vad som orsakar lukten, men det har nu slagits fast att orsaken till stanken är en fettavskiljare från en av restaurangerna. Ventilationen från utrymmet där fettavskiljaren står vetter ut mot centralhallen, vilket gör att dålig lukt sprids med stor effektivitet. I kombination med dåligt underhåll av fettavskiljaren, vilket gör att illaluktande bakterier bildas i fettlagren, skapas en otrevlig miljö för både passagerare och för de som arbetar runt Gullmarsplan.
Fler problem med vedervärdig lukt från fettavskiljare dyker upp då och då. I centrala Stockholm brast en avloppsslang kopplad till en fettavskiljare i mars i år, vilket ledde till att stora delar av Hötorget och Drottninggatan svepte in i en hemsk odör. Det tog en hel dag att sanera och kostnaderna blev stora.
Med rätt underhåll fyller fettavskiljaren sin funktion
Incidenter som dessa visar på vikten av att fettavskiljare underhålls regelbundet. Hellre för ofta än för sällan. Vill man att fettavskiljaren ska fungera som en miljöförbättrande åtgärd får man inte slarva med tömning och rengöring, annars kommer de problem som beskrivits ovan att fortsätta inträffa med jämna mellanrum.
Rätt underhållen är en fettavskiljare en mycket bra metod att avlasta våra avloppssystem. Den ska inte förknippas med dålig hygien, slarv och dålig lukt, utan ses som den miljöförbättrande åtgärd den är.