Vad består egentligen asfalt av? Hur mycket tillverkar vi i Sverige? Asfalt är kanske inte något som gemene man går runt och funderar på – men faktum är att det är en stor del av våra liv på ett eller annat sätt. Bor man i till exempel Stockholm är sannolikheten stor att man bara vistas på asfalt utomhus vissa dagar, eftersom att tillgången på både grus och gräs är ganska låg. Det här gäller givetvis inte bara i Stockholm, utan även i andra större städer i Sverige och världen. I den här texten berättar vi mer om materialet som vi kommer i kontakt med varje dag – men som vi kanske inte ägnar särskilt mycket tanke åt.

Miljövänligt

Asfalt förknippar man kanske med tunga trafikerade vägar och bilar som släpper ut avgaser – men asfalt som material är mycket miljövänligt. Mycket tack vare att det går att återvinna till hundra procent, och att allt fler beläggningar görs med återvunnet material. Under tillverkningen bildas det dock gaser som innehåller både stoft och polyaromatiska kolväten, vilket inte är det bästa för klimatet. Dock fångas det mesta upp av asfaltverkens egna filter.

Har använts länge

Asfalt har använts mycket länge, även om det inte tillverkades då på samma sätt som sker idag. Ända sedan 3 200 år före Kristus har materialet används, då främst som ett material för att täta och bygga med. Det moderna sättet att göra asfalt, att stenmaterial blandas med bindemedel, började man med i Frankrike i mitten av 1800-talet. Då för att materialet skulle tjäna som gångbanor i staden Lyon. I Sverige har vi använt oss av asfalt sedan 1876, då den första beläggningen gjordes i Stockholm, på Stora Nygatan. Stockholm var visserligen lite senare än Lyon – men materialet har använts friskt sedan dess.

Behöver underhåll

Du har säkert märkt att asfalten på många håll i landet ibland upplevs något undermålig. Om du kör bil och åker från gammal asfalt till ny asfalt, kan en väsentlig skillnad märkas i hur bilen framförs. Asfalt kräver underhåll med jämna mellanrum och ju mer trafikerad vägen är desto mer underhåll krävs. Europavägar utanför storstäder som Stockholm och Göteborg är exempel på områden där vägarna bör beläggas med ett nytt slitlager relativt ofta (ungefär vart sjätte år).

På mindre gator och vägar är det inte lika angeläget att hålla vägarna i topptrim, och det krävs heller inte lika mycket för att göra just det. Det kan vara bra att göra det vart 20:e år, men ofta väntar kommunerna alldeles för länge med detta, något som får som följd att dyra åtgärder krävs för att återställa vägarna till dess ursprungliga skick.

Läs mer om asfalt som håller hela vägen.